Supervulkanen Toba

Supervulkaner

När man mäter storleken på vulkanutbrott används ofta den så kallade VEI-skalan, vulkanexplosivitetsindex. Den följer en skala från 0 till 8, där 0 används för de minsta utbrotten och 8 för de kraftigaste. För att tilldela ett utbrott en passade siffra tittar man bland annat på hur mycket material, i form av aska, lava och pimpsten, som vulkanen spyr ut. Vi har tidigare skrivit om det kraftiga Santoriniutbrottet under bronsåldern och Tamborautbrottet 1815, som kylde ner stora delar av världen den följande sommaren. Santoriniutbrottet släppte ut mellan 60 och 100 kubikkilometer material och Tamborautbrottet uppemot 150 kubikkilometer material. Det ger dem en placering på 6 eller 7 respektive 7 på VEI-skalan.

Med jämna mellanrum förekommer också vulkanutbrott som når ända upp till 8 på skalan. Dessa får de andra vulkanutbrotten att blekna i jämförelse. För att få en 8:a krävs det att vulkanen sprutar ut minst 1000 kubikkilometer aska, lava och pimpsten. Det är alltså material nog att fylla en kub som är 1 x 1 x 1 mil stor! Dessutom ska utbrottet producera en askpelare som är minst 25 kilometer hög. Ett så kraftigt utbrott påverkar utan tvivel ett stort landområde med höga flodvågor och mängder med aska. Dessutom är det troligt att det kan komma att förändra det globala klimatet med kyla under flera år framåt. Lyckligtvis är mellanrummen mellan utbrottet av denna storlek åtminstone något tiotusentals år.

Tidigare supervulkaner

De vulkaner som någon gång haft utbrott som nått upp till 8 på VEI-skalan kallas för supervulkaner. Det finns åtminstone ett trettiotal sådana runt om på jorden, som haft utbrott under de senaste miljontals åren. En av de kändaste är Yellowstone i den amerikanska delstaten Wyoming. Senast den hade ett massivt utbrott var för 640 000 år sedan. Då skapades den väldiga krater som Yellowstone nationalpark till stor del ligger i. Andra supervulkaner finns i bland annat Colorado och Anderna. I Europa pekas ofta Flegreiska fälten, väster om Neapel i Italien, ut som en plats med potential att få ett utbrott i skala 8.

Det senaste supervulkanutbrottet skedde för omkring 26 500 år sedan på Nya Zeelands nordö. Utbrottet sprutade ut omkring 1200 kubikkilometer material och täckte stora delar av Nya Zeeland med aska. I närheten av vulkanen var asklagret på sina ställen 200 meter tjockt!

Toba – ett av de största

För omkring 74 000 år sedan inträffade det största kända vulkanutbrotten under de senaste miljoner åren. Utbrottet skedde i vulkanen Toba på den norra delen av ön Sumatra i Indonesien. I dag finns inte mycket kvar av själva vulkanen. Istället återstår en sjö, Tobasjön, som är omkring 30 gånger 100 kilometer stor. Det är inte bara Indonesiens största insjö, utan också världens största kratersjö, bildad av flera på varandra följande vulkanutbrott. Tobas utbrott var stort till och med för att vara från en supervulkan; den totala mängden utsprutat material har beräknats till uppemot 3000 kubikkilometer.

Flera miljoner kvadratkilometer täcktes av askan. Hela södra Asien kan ha täckts med ett 15 centimeter tjockt asklager, ända bort till Saudiarabien. I delar av centrala Indien har man hittat sex meter djupa asklager från Tobas utbrott. Liksom vid andra stora utbrott skickades också stora mängder svaveldioxid och svavelsyra högt upp i atmosfären, som där blockerade solens strålar. Delar av världen drabbades av lägre temperaturer under de följande åren. Det finns också tecken på att områden i centrala Indien som tidigare varit täckta av skog omvandlades till öppna landskap efter utbrottet.

Stora konsekvenser

Under 1990-talet publicerades flera modeller och teorier som menade att jorden kan ha fått ett betydligt kallare klimat under några år efter att Toba fått sitt utbrott. Det har föreslagits att en kallare period som varade i 1000 år eller ännu längre kan ha orsakats av utbrottet, och till och med den senaste istiden. Det kraftigt försämrade klimatet ska bland annat ha lett till att många växter och djurarter dog ut eller nästintill gjorde det. Genetiker såg också tecken på en så kallad genetisk flaskhals hos mänskligheten vid ungefär samma tid. Detta uppstår när populationer drastiskt minskar och endast ett fåtal individer överlever och kan föra arten vidare. Det föreslogs att alla människor bortsett från några tusental dog till följd av de globala klimatförändringarna efter Tobas utbrott. Med andra ord ska mänskligheten varit nära att utrotas.

Frågan om utbrottets påverkan har dock skapat många debatter inom forskningsvärlden. Under de senaste årens forskning har det dock kommit allt fler tecken på att utbrottet kanske torts allt inte hade en så stor påverkan på jorden och mänskligheten som man tidigare föreslagit. Vid undersökningar i Malawisjön i östra Afrika, 700 mil väster om Toba, har man hittat aska från vulkanutbrottet. Däremot saknades helt indikationer på att klimatet eller vegetationen skulle ha påverkats i någon stor utsträckning vid tiden. I södra Indien har man också hittat bearbetade stenverktyg både under och ovanför asklagren från vulkanen, vilket indikerar att hominider där överlevt naturkatastrofen. Liknande fynd har också gjorts i Afrika.

Hopp om framtiden

I dagsläget finns det inga tillförlitliga bevis för att mänskligheten verkligen höll på att utrotas till följd av att Toba fick sitt utbrott. Det ger ett visst hopp för mänsklighetens framtid att människor verkar ha klarat superutbrottet så pass bra. Frågan är nämligen inte om utan snarare när nästa superutbrott sker på jorden. Det beräknas också var betydligt mer sannolikt att jorden drabbas av globala klimatförändringar till följd av ett vulkanutbrott än exempelvis ett meteoritnedslag.

Samtidigt kan vi vara mer utsatta idag. De jägare och samlare som levde för 70 000 år sedan var troligen redan bra på att anpassa sig. Deras föda bestod av en stor variation av olika växter och djur. Därför påverkades de kanske inte så mycket av att vissa arter försvann till följd av sämre klimat. Det är skillnad från i dag, då människor får en stor majoritet av sin kost ifrån endast ett litet fåtal grödor.

Det har också föreslagits att Tobautbrottet tvingade människan att utveckla nya strategier för att överleva och att de därmed kan ha fått ett övertag över neandertalarna, som så småningom försvann helt. Men med tanke på att det skiljer många tusen år mellan Tobas kraftiga utbrott och neandertalarnas undergång är det svårt att belägga en sådan teori.