20 oktober 1401
Tiden var kommen för Vitaliebröderna, vilka vi tidigare skrivit om. En flotta från Hamburg hade hunnit ikapp skeppen som tillhörde piratkaptenen Klaus Störtebeker. Besättningen blev tillfångatagen och förd till Hamburg där de dömdes till döden för sjöröveri. Förutom Störtebeker, dömdes 73 av hans män. De fördes till ön Grasbrook utanför staden, där bödeln skulle börja sitt arbete.
Innan avrättningen hann börja bad Störtebeker Hamburgs borgmästare att lova en sak. Borgmästaren skulle lova att skona alla män som Störtebeker, efter att ha blivit huvudlös, lyckades gå förbi. Han hade misslyckats med att skydda sina män från att bli fångatagna, men på detta sätt hoppades han i alla fall rädda dem från döden. Efter att han fått sitt löfte lade han sig ner i stupstocken. När hans huvud fallit till marken reste sig kroppen upp. Den hann gå förbi elva man innan bödeln lade krokben för den. Trots den exceptionella prestationen av Störtebekers kropp ska även de elva ha avrättats.
Efter att ha avrättat alla 74 män frågade stadens styrelse bödeln om han inte var trött. Bödeln svarade att det inte var några problem. Han hade kunnat avrätta hela styrelsen också. För det skämtet fick han betala med sitt liv.
Populär pirat
I Tyskland har bilden av Klaus Störtbeker genom åren minst sagt varit skiftande. Under den kommunistiska tiden i Östtyskland hade han ett ganska gott rykte, och det har han också haft de senaste åren. En del av legenden kring piraten är nämligen att han hade Robin Hoodska kvalitéer och delade med sig av sitt byte. Inte bara med sin besättning, utan också med fattiga. Intresset kan därför kanske ses i ljuset av den globala krisen i slutet på 00-talet och allt större ekonomiska orättvisor i västvärlden. Störtebeker blir på så sätt en symbol för en rättvisare ekonomisk fördelning.
En annan händelse som säkerligen bidrog till en ökad popularitet skedde för ganska många år sedan. När Hamburg växte under 1800-talet kom ön Grasbrook att bebyggas med hamnanläggningar. Under bygget år 1878 hittade man en skalle spetsad på en stor järnspik. Det var inte ovanligt att huvuden efter avrättade kriminella spetsades och sattes upp till allmän beskådning. Därmed var det sannolikt att huvudet tillhört någon som avrättats. Och trots att många människor blivit av med sina huvuden på platsen valde man att tro att det var huvudet efter den kändaste av dem man hittat: Klaus Störtebeker. Den har sedan 1922 varit utställd som hans skalle på Hamburgs historiska museum. Man har försökt att DNA-bestämma skallen för att säkerställa att det verkligen var piratledarens, men det har inte hittills visat sig vara möjligt. Däremot har man lyckats datera den till just åren omkring 1400.
Stöld…
9 januari 2010 upptäckte anställda på museet att skallen hade försvunnit. Säkerheten runt skallen var vid tillfället mycket bristfälligt. Man visste inte hur länge den varit borta eller vad som hänt den. Detta trots att den hade ett försäkringsvärde på 2 miljoner euro. Men museet anmälde händelsen till polisen som genast påbörjade en utredning. Man utlyste också en belöning på 5000 euro till den som kunde lämna tips om skallen.
Polisen var mycket hemlighetsfull kring sin utredning. Men misstankar ska ha riktats både mot den gothiska rörelsen liksom fans till fotbollslaget FC St. Pauli, som ska vara kända för stökigheter och dessutom använder en skalle som logotyp. Än märkligare blev hela affären av att någon placerade en skalle utanför lokaltidningen Hamburger Morgenposts redaktion. Det visade sig vara en betydligt yngre skalle än den saknade, men den hade en besynnerlig ledtråd. På skallen hade någon skrivit ”No Tacos”. Eftersom tacos ska vara slang för motorcykelklubben Bandidos så riktades misstankar mot deras konkurrenter Hells Angels. Enligt en anonym källa ska denna motorcykelklubb ha blivit erbjuden skallen av en okänd tjuv.
…och återlämnande
I samband med ett annat fall fick polisen i början av 2011 en ledtråd att arbeta vidare med. De lyckades också få tag i en person som visste var skallen var. Först fick de den rostiga spiken, som bevis på att personen verkligen hade tillgång till skallen. Efter förhandlingar återlämnade personen skallen i mars samma år. Då var den i stort sett helt oskadd, trots att den varit borta i mer än ett år.
Ett år senare ställdes tre män inför rätta. Två av dem anklagades för själva stölden, men bara en dömdes. Den tredje åtalades, och dömdes, för häleri. Motivet blev inte helt klarlagt, men det verkade som att stölden bara var något som hände. Försvaret försökte hävda att stölden inte var så allvarlig, eftersom det aldrig bevisats att skallen verkligen tillhört Klaus Störtebeker. Domstolen menade att den trots det ändå var viktig för vetenskapen.
Handelsmannen Johannes
Den inledande berättelsen om Klaus Störtebeker är en legend. Och som så ofta med legender är det några historiker som kommer och förstör allt ihop. Till att börja med, har det påpekats, så var året de greps snarare 1400. Det ska nämligen finnas ett bevarat kvitto på kostnaden att gräva en grav för 30 vitaliebröder det året. Kvittot visar samtidigt att antalet avrättade är överdrivet i legenden.
Professorn i medeltidshistoria Gregor Rohmann går ännu längre. Enligt honom var inte vitaliebröderna någon sammansatt grupp med ett gemensamt mål. Snarare syftar beteckningen på inhyrda krigare, som användes av alla sidor i konflikten i Östersjön åren omkring 1400. Han menar också att legenden om Störebeker baseras på en Johannes Stortebeker. Denne person finns nämnd i flera källor och var snarare affärsman än pirat, och troligtvis inte någon som delade med sig av sina rikedomar till fattiga. Dessutom nämns denne Johannes i källor så sent som 1413 och kan kanske till och med ha levt 1436. Om detta stämmer är det alltså knappast Störtebekers skalle som numera återigen finns på Hamburgs historiska museum.
