Jordens kraft
Få naturfenomen har samma kraft att påverka det mänskliga livet på jorden som vulkaner. Vi har redan tidigare skrivit om några jättevulkaner som satte många olika processer i rullning och på olika sätt har fått bestående betydelse. För 74 000 år sedan fick supervulkanen Toba utbrott och hotade hela mänsklighetens existens. Under bronsåldern började en vulkan på ön Santorini spruta ut lava och aska motsvarande 23 000 Cheops pyramider. Och i början av 1800-talet ledde Tamboras utbrott till att både cykeln och Frankensteins monster blev till. Den här gången ska det istället handla om ett utbrott som skedde på 500-talet e.Kr. Det var mitt under den rika folkvandringstiden, den så kallade svenska guldåldern, med tanke på de rika guldfynden från perioden.
Anledningen till att riktigt stora vulkanutbrott kan få så stora konsekvenser för klimatet är ett fenomen som kallas för vulkanisk vinter. Det beror på att stora mängder materia som vulkanen sprutar ut i atmosfären blockerar solens ljus och värme. Detta leder till att jorden kyls ned. Även om det kan påverka klimatet i mycket stor utsträckning är de i allmänhet kortvariga.
Den senantika lilla istiden
Det kan man däremot inte säga om de utbrott som skedde under 500-talet och orsakade den så kallade senantika lilla istiden. Det var den största nedkylningen på en global nivå under hela tiden från Kristus födelse fram till i dag. Plötligt sjönk temperaturerna kraftigt över hela norra halvklotet. Detta kan man se spår efter inte bara i tillväxten på träd från tiden och iskärnor utan också i texter från Medelhavsområdet och Kina. Under en period av omkring 10 år kan temperaturen ha minskat med så mycket som 3-4 grader. En så pass stor förändring skapade helt andra förutsättningar för hur och vad man kunde odla och äta. På många ställen gjorde det att det inte gick att odla över huvud taget. Klimatet var betydligt kallare under flera år, årtionden och på en del stället till och med i uppemot ett århundrade.
Tidigare har man trott att den lilla istiden berodde på ett vulkanutbrott. Forskning under de senaste åren har visat att det i själva verket handlade om tre utbrott, vilket var orsaken till de stora effekterna. Det första skedde år 536. Var det var vet man inte; flera platser är möjliga. Det man kan säga är dock att det inträffade på det norra halvklotet. Efter ett mycket kallt år 537 började sedan klimatet återgå till det normala. 540 skedde dock ytterligare ett vulkanutbrott, den här gången större än det tidigare. Skyldig till denna händelse var eventuellt vulkanen El Chichón i Mexico, som senast fick ett stort utbrott 1982. År 547 var det återigen dags för ett utbrott. Visserligen var det betydligt beskedligare, men det kom att ytterligare spä på effekterna av de två första.
Fimbulvinter utan sommar
Det första är att den vinter som kallas fimbulvintern kommer. Då yr snö från alla håll, då blir det mycket kallt och vassa vindar. Solen har ingen verkan. Tre vintrar kommer iföljd och ingen sommar emellan.
Så beskrivs inledningen av Ragnarök, världens undergång, i en medeltida skrift från Island. Människor som till stor del förlitar sig på jordbruk för sin överlevnad måste ha betraktat två år utan somrar som en katastrof med missväxt, med svält och kanske massdöd som rimlig följd. Att se det som världens undergång skulle vara en helt förståelig tolkning. Även andra texter i den fornnordiska litteraturen talar om myten om somrar utan sol som leder till gudarnas undergång och många människors död. En del arkeologer har frågat sig om denna händelse kan ha någon verklighetsbakgrund. I sådana fall skulle just händelsen under folkvandringstid vara en möjlig kandidat.
För Skandinavien saknas det skriftliga belägg för situationen som uppstod på grund av kylan. Man kan dock utgå ifrån att ett så pass mycket kallare klimat, tillsammans med ovanligt mycket regn, ledde till svår missväxt. Även det arkeologiska materialet stödjer att en ”fimbulvinter” inträffat under 500-talet. Plötsligt började skogen återta stora delar av de marker som dittills varit odlade eller använda som betesmark. En stor del av gårdarna och hela bygder, speciellt i norra Sverige men även i de centrala delarna, verkar ha blivit övergivna. Mycket tyder på att Skandinavien blev hårt drabbad av en svår svältkatastrof och kraftig befolkningsminskning. Den period som följde i Skandinavien är i allmänhet betydligt mer fyndfattig, med färre boplatslämningar, gravar och mindre järnproduktion. Först efter en återhämtning några generation senare började åter de gamla jordbruksmarkerna att bli brukade.
Pest, kriser och snö mitt i sommaren
Från andra delar av världen finns det däremot texter som beskriver åren efter vulkanutbrotten. Bevarade texter berättar om hur solen var skymd i över ett år i södra Europa och Mellanöstern. Det verkar dock som om bland annat Egypten, Persien och Indien klarade sig relativt väl undan både missväxt och svält. Det gjorde dock inte Kina. I delar av landet föll det snö mitt i sommaren, skördarna frös sönder och svälten bredde ut sig. Till skillnad från Skandinavien, där klimatet blev fuktigare, blev det mycket torrare i trakterna av Mongoliet och norra Kina som ytterligare försvårade odlingar. Det finns uppgifter att uppemot hälften av befolkningen i delar av norra Kina dog i sviterna av missväxten. En svår kris och nedgång hos Mayaindianerna kan också ha berott på vulkanutbrottet i Mexico och den torka som följde.
Även uppkomsten av den justinianska pesten kan ha haft en koppling till utbrotten. Detta var den första kända stora pesten i Europa och man har beräknat att den var ungefär lika allvarlig som digerdöden under medeltiden. Det kalla klimatet kan ha drivit de gnagare som bar på pesten till tätbefolkade områden. På flykt undan svält och missväxt rörde sig människor över större området och det kan ha ökat spridningen av pesten. Kanske en del av de folkvandringar som gett perioden sitt namn också kan härledas till just klimatförändringarna. Hur långt norrut pesten kom vet man inte, men det är mycket möjligt att den också drabbade Skandinavien mycket hårt.
Och så var det guldet
Folkvandringstiden är som sagt känd för sina rika guldföremål som man har hittat från tiden. Ofta förekommer många guldföremål tillsammans och verkar vara nedlagda offer. Det kan vara svårt att mer precist datera dessa, men många kommer troligen från 500-talet. Ett förslag är att man kan se många av dessa offer, likt brakteaterna i guld från Söderby i Uppland på bilden ovan, med en koppling till klimatkatastrofen år 536. Ju värre situationen blev desto rikare fynd offrade man till gudarna för att solen åter skulle skina med sin fulla kraft.
Arkeologer har också föreslagit att den ökade ojämlikheten som man kan se i Skandinavien i början av den följande perioden, vendeltid, kan ha sitt ursprung i klimatförändringen. Genom att överta övergivna gårdar kunde en del kvarvarande personer och familjer komma över stora marker. Dessa bidrog till att skapa förmögenheter som i sin tur lade grunden för den typ av maktuttryck som man bland annat kan se i storhögarna i Gamla Uppsala.
Samtidigt kanske man inte ska tolka alla händelser under den följande tiden som beroende av just dessa vulkanutbrott. Även om de måste ha haft stor betydelse för de då levande människorna skedde det så klar många andra saker som kom att påverka människorna och kulturen de levde i.
Läs mer:
Klimatet och människan under 12 000 år (2017) av Fredrik Charpentier Ljungqvist
Morten Axboes artikel ”The Year 536 and the Scandinavian Gold Hoards” (1999)
Bo Gräslunds artikel ”Fimbulvintern, Ragnarök och klimatkrisen år 536–537 e. Kr.” i History of Science, vol. 42 (2007)
