Fornlämningsrekord del 1

Fornlämningsrekord del 2 hittar du här och del 3 här.

Landskapet med flest fornlämningar

Uppland brukar i allmänhet bli korat till det landskap med flest fornlämningar. Men enligt Fornsök, där alla landets fornlämningar finns registrerade, stämmer det faktiskt inte. Istället är det Småland som är i topp. Med totalt 35 100 fornlämningar slår landskapet Uppland med omkring 2 300 stycken.

Redan i planschverket Suecia antiqua et hodierna över Sverige från början av 1700-talet intar Smålands tidiga historia en speciell plats och är det landskap som är representerat med flest fornminnen. Mycket berodde detta på inflytande från Petter Rudebeck, en lokalhistoriker som menade att man kunde hitta både Valhalla och Troja i landskapet. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius uppmärksammade också flera av Smålands fornlämningar i sin klassiska Wärend och wirdarne från 1860-talet.

Topplista över landskap med flest fornlämningar:

Småland (35 100)
Uppland (32 801)
Västergötland (24 311)
Södermanland (22 395)
Skåne (20 317)

Landskapet med minst antal fornlämningar

På andra sidan av listan hittar man istället Härjedalen, där det endast finns 2 264 registrerade fornlämningar.

Den största delen av landskapets fornlämningar är fångstgropar, som är 855 till antalet. Av gravar, som är den vanligaste kategorin i de flesta andra landskapen, finns det bara lite färre än 100 stycken.

De fem landskap med färst fornlämningar är:

Härjedalen (2 264)
Gästrikland (2 846)
Närke (3 178)
Medelpad (3 534)
Dalsland (3 538)

Störst boplats

Landets största förhistoriska boplats hittar man strax söder om Lund. Uppåkra (RAÄ-nr Uppåkra 5:1) är inte lika välkänd som Birka i Mälaren, men är liksom denna en typ av föregångare till medeltidens städer. De fungerade som kommersiella, politiska och religiösa maktcentrum. Men Uppåkra är faktiskt betydligt större och långvarigare än Birka. Ytan för bosättningen omfattar omkring 40 hektar. Arkeologer har genomfört ett stor antal undersökningar på platsen, med över 28 000 fynd, men trots det är ännu bara en liten del undersökt. Man har också sett att platsen har blivit använd i mer än 2000 år, ända fram till 900-talet.

Yngst fornlämning

I och med en förändring i Kulturmiljölagen år 2014 införde man ett ålderskrav. För att lämningar ska bli klassade som fornlämningar ska de ha tillkommit före år 1850. Samtidigt finns det en möjlighet för länsstyrelserna att fornlämningsförklara också yngre lämningar om det finns speciella skäl till det. Därför finns det i dag också ett antal fornlämningar som tillkommit efter 1850.

1943, under andra världskriget, kom ett tyskt enmotorigt sjöflygplan av modell Arado Ar 196 (RAÄ-nr Karlskrona 120) in över svenskt luftrum. Det blev nedtvingat av det svenska försvaret och kvarhållet. Det började sedan användas inom landet. 1947 havererade emellertid flygplanet nära ön Getskär utanför Karlskrona och har sedan dess legat på bottnen där den har blivit ett populärt dykarmål.

Länsstyrelsen Blekinge valde att fornlämningsförklara flygplanet för några år sedan. Det berodde bland annat på att endast få flygplan av denna modell återstår och att den berättar om den svenska krigstidshistorien.

Äldst fornlämning

Tyvärr finns det inga säkra svar på frågan om var de första människorna dök upp i vårt land. Det är svårt med exakta dateringar så långt tillbaka i tiden. Den bortersta gränsen för mänsklig aktivitet blir ofta angivet till omkring 14000 f.Kr. Det var då som de första delarna av svensk mark började bli torrlagda när inlandsisen drog sig tillbaka. Men människor kan ha varit här också innan inlandsisen, men några spår efter det har man ännu inte hittat.

Både Skåne och Halland blev isfria tidigt, och det är därifrån de äldsta kända fornlämningarna kommer. Dessa består av små boplatser med redskap i flinta. Tre sådana har hittats intill Finjasjön utanför Hässleholm. Den äldsta av dessa, Mölleröd, har blivit daterad till omkring 12000 f.Kr. och har en koppling till den så kallade Hamburgkulturen. Dessa människor levde som renjägare i delar av Tyskland och Danmark vid den här tiden. Andra tidiga boplatser i Skåne är Glumslövs backar nära Landskorna och Segebro vid Malmö.

År 2000 genomförde arkeologer en utgrävning vid Skatmossen någon mil norr om Varberg. Redan tjugo år tidigare hade några förskolebarn hittat flinta på platsen. Arkeologerna menade att boplatsen, med tanke på dess höjd över havet, kunde vara ännu äldre än boplatserna i Skåne, från omkring 13000 f.Kr.

Längst runinskrift

En av Sveriges kändaste runstenar har också den längsta runinskriften från förhistorisk tid. Det handlar om Rökstenen (RAÄ-nr Rök 1:1), som man hittar i Östergötland. Den 2,6 meter höga runstenen blev rest av Varin, till minne av sonen Vämod, och den är troligen från 800-talet. Det gör den ett par hundra år äldre än de flesta andra runstenarna i Sverige.

Runskriften är omkring 760 tecken lång och täcker stenens alla fem sidor. Den är emellertid mycket svårtydd och därför har också tolkningar om vad ristaren egentligen menade skilt sig åt under åren. Ett problem är att skriften saknar skiljetecken mellan orden och dessutom är delar av texten är skriven med en form av lönnskrift.

Största hög

Vilken hög som egentligen är störst i landet har varit ämne för en hel del diskussioner. En av anledningarna till det är att man kan räkna på olika sätt. Är det högens höjd, diameter, omkrets, totala volym eller volymen på tillfört material som ska räknas? Det blir inte lättare av att olika källor anger olika mått på högarna, ibland med flera meters differens. Sett till volymen är det emellertid i allmänhet Anundshög som (Västerås 431:1) anses vara den största.

Enligt senare uppmätningar har Anundshög en diameter på 68 x 64 meter och en höjd på 9 meter. 1998 blev den delvis utgrävde med främsta mål att datera den. Arkeologerna nådde inte det inre röset för att hitta dateringsbart material men man föreslog en datering till 900-talet e. Kr. Senare undersökningar på gravfältet intill har visat att det var låg aktivitet där just under denna tid. Det skulle kunna innebära att högen kan vara några århundraden äldre.

Landets största högar:

Anundshög, Västmanland (68×64 m diam, 9 m h)
Västhögen, Gamla Uppsala, Uppland (67×51 m diam, 10,5 m h)
Skalunda hög, Skalunda, Västergötland (65 m diam, 6-7 m h)
Uppsa kulle, Runtuna, Södermanlan (55 m diam, 9,5 m h)
Kung Östens hög, Björksta, Västmanland (60 m diam, 5 m h)

Störst silverskatt

På gåden Spillings på Gotland nära Slite gjorde en bonde några intressanta fynd som han rapporterade till myndigheterna. I samband med att tv-nyheterna senare skulle göra ett inslag om gotländska skatter tog en arkeolog med sig nyhetsteamet till platsen för att visa hur det gick till att använda metalldetektor. Detta ledde till att man hittade tre skatter, två som bestod av framför allt föremål i silver och en som bestod av brons. Efter att alla 14 000 mynt, flera hundra armringar och -byglar, ringar och tenar hade blivit räknade och vägda kunde man konstatera att man hittat landets största förhistoriska silverskatt. En av de två silvergömmorna vägde omkring 27 kilo och den andra 40 kilo. Genom mynten har man daterat skatten till vikingatid, omkring år 870, men det finns också mynt som är några hundra år äldre.

Vid en senare undersökning på platsen kunde man konstatera att silvret hade lagts ned under golvet i en större byggnad på platsen, med ett avstånd på tre meter. Omkring platsen för fyndet har flera andra fynd av metaller gjorts och det är i dag registrerat som ett grav- och boplatsområde (Othem 179:5), omkring 150 x 100 meter stort.

Från yngre tider har man hittat större silverskatter, bland annat den så kallade Loheskatten i Gamla stan i Stockholm på 1930-talet. Den vägde omkring 205 kilo och blev troligen deponerad två hundra år tidigare.

Kommentera gärna nedan om du har några synpunkter på texten!