Halvmeter tjock snö i juli
I maj 1816 såg många människor i östra USA fram emot några härliga sommarmånader. Men det blev inte mycket till värme. Plötsligt vände vädret och det blev kallare istället för varmare. Frosten slog till i början av sommaren och vattnet frös till is. Man fick fira självständighetsdagen 4 juli i ett ymnigt snöfall. Vid samma tid en bit norrut, i Kanada, var marken täckt med ett halvmeter tjockt snötäcke.
I centrala Europa var temperaturerna långt under de normala på många ställen. Dessutom regnade det betydligt mer än vanligt. Floder svämmade över och skördarna förstördes i England och på kontinenten. På Irland ruttnade det mesta av potatisen på åkrarna bort efter oavbrutet regn i åtta veckor. ”Du försöker, o sol, förgäves, att genom de dystra molnen skina” skrev Goethe från en tysk kurort i juli 1816.
Tamboras utbrott
Det hela började ett år tidigare, 1815, på den numera indonesiska ön Sumbawa. Redan några år tidigare hade den då 4 200 meter höga vulkanen Tambora börjat bli allt mer aktiv. Men det stora utbrottet kom först 10 april 1815. Det skulle utvecklas till det kraftigaste vulkanutbrottet i historisk tid. På några få dagar sprutade vulkanen ut upp emot 150 kubikkilometer material, alltså mer än dubbelt så mycket som jätteutbrottet på Santorini under bronsåldern. Knallarna hördes ett par tusen kilometer bort. När vulkanen så småningom lugnade ner sig hade den blivit omkring 1400 meter lägre än den var innan utbrottet.
Året utan sommar
Vid sitt utbrott sprutade Tambora upp miljontals ton svavelsyra högt upp i stratosfären. Där, högt över väder och vind, stannade det sedan kvar en lång stund och gjorde att solens värmande strålar blockerades. Redan innan utbrottet hade det varit flera kalla år på norra halvklotet. Andra stora vulkaner hade haft utbrott några år tidigare. Det fanns därför redan föroreningar i atmosfären som gjort klimatet kallare. Dessutom befann sig världen i den så kallade lilla istiden. Det var en period med kallare klimat som varade i några hundra år, fram till mitten av 1800-talet. Det var alltså flera aspekter som samverkade till att åren efter Tamboras utbrott blev så kalla, och speciellt kallt blev sommaren 1816. Samtidigt är det kanske missvisande att tala om sommar just detta år; ett vedertaget namn på 1816 är just ”året utan sommar”.
Sverige klarades sig ganska bra. Det hade varit ovanligt kallt under flera av åren under de första decennierna på 1800-talet. Det förekom också kraftiga väderomslag med både köld- och värmerekord. Även våren 1816 började kall, men sommarens temperaturer var ganska normala. I andra delar av Europa var det betydligt värre. Nordamerika och delar av Asien drabbades också hårt. Missväxten gjorde att matpriserna ökade kraftigt. Det ledde till en av västvärldens största svältkatastrofer, med utbrott av epidemier och upplopp som följd. Dödstalen kunde räknas i många tiotusental.
Men mitt i katastrofen fick vulkanutbrottet och kylan det spred även oanade följder. Huvudbilden föreställer en solnedgång målad av den brittiska konstnären William Turner. Han ska ha inspirerats av de spektakulära solnedgångarna som det vulkaniska materialet i atmosfären skapade. Samtidigt bildades nya rörelser tack vare att människor flydde missväxten hemma. Och nya uppfinningar försökte komma till rätta med de problem som utbrottet orsakat.
Västerut
Det kalla klimatet gjorde att många tusentals amerikaner lämnade de nordöstra kuststaterna och flyttade västerut till USA:s inland. Delvis som en konsekvens av folkomflyttningarna kom nya stater att bildas: Indiana 1816 och Illinois 1818. Efter att ha haft tre års dåliga skördar flyttade också Joseph Smiths familj västerut, till Palmyra, som låg i ett område där en stor väckelserörelse pågick. Det var här som Joseph, enligt egen utsago, flera år senare fick besök av en ängel. Ängeln visade honom en text, som Joseph översatte under namnet Mormons bok. Området blev också centralt i den amerikanska antislav-rörelsen. Motståndet mot slavar var något som många invånare hade haft med sig när de flyttade dit.
Karl Drais nya fordon
I den tyska staden Karlsruhe i Baden-Württemberg började uppfinnaren Karl Drais att fundera på en ny typ av transportmedel. En bidragande orsak till det var att de dåliga skördarna 1816 skapade en akut brist på foder till hästarna. Året därpå kunde han presentera sin uppfinning: en velociped. Detta är troligtvis det första fordonet på två hjul, där man också kunde styra framhjulet. Fordonet saknade pedaler, som den senare skulle få när den utvecklades till den moderna cykeln, men var trots det effektiv. Karl Drais velociped kallades också draisine, namngiven efter honom själv. Detta var ett ord som även kom att användas för en annan av hans uppfinningar, ett mindre människordrivet fordon som gick på räls. Dressin används fortfarande på svenska för liknande fordon.
Liebigs kemiska upptäckter
Omkring 10 mil från Karlsruhe finns staden Darmstadt. Här fanns en annan person som hade upplevt de svåra tiderna, den då 13-åriga Justus von Liebig. Redan tidigt var han intresserad av kemi, och han skulle under sitt liv vara verkligt banbrytande inom flera olika aspekter av ämnet. En sådan var när han började fundera på hur man kunde använda kunskaper om kemin för att förbättra jordbruket. Han hoppades därmed att man kunde slippa svältkatastrofer som den han själv upplevt som barn. Hans teorier ledde till att man så småningom kunde börja tillverka konstgödsel, vilket revolutionerade jordbruket.
Monster och andra skräckhistorier
Precis utanför Darmstadt finns Burg Frankenstein, en borg som i dag delvis ligger i ruiner. På 1600- och 1700-talet levde på borgen alkemisten och teologen Johann Konrad Dippel, som bland annat var med och formade den svenske Emanuel Swedenborgs läror. Det finns också rykten om att han försökte väcka lik till liv. 1814 reste Mary Godwin förbi på Rehn, strax intill. Om hon verkligen besökte eller kände till borgen är långt ifrån säkert. Det som däremot är säkert är att hon, tillsammans med pojkvännen Percy Bysshe Shelley och Claire Clairmont, tillbringade sommaren 1816 vid Genèvesjön. Där fanns också Lord Byron, som var i landsflykt från England, samt läkare John Polidori.
Planen hade egentligen varit att ägna sommaren åt att göra utflykter och upptäcka naturen kring Genevésjön. På grund av Tamboras vulkanutbrott var det dock så dåligt väder med blåst och ihållande regn att de tvingades hålla sig inomhus och ägna sig åt litteratur.
Sällskapet satt och pratade och läste skräckhistorier för varandra. De kom också fram till att de skulle göra egna försök och se vem som skrev den bästa skräckhistorien. Framför allt lyckades Mary Godwins bra med sin text om den på många sätt besatta vetenskapsmannen Victor Frankenstein som knäcker livets gåta. Han ger liv åt en människoliknande varelse, som senare har kommit att kallas Frankensteins monster. När hon två år senare publicerade den hade hon gift sig med Percy och bytt efternamn till Shelley. Boken anses ha bidragit till skapandet av en helt ny thrillergenre, och har också kallats det första science fiction-verket. Lord Byron förkastade sitt eget bidrag. Men hans text inspirerade John Polidori att skriva Vampyren, som kom att bli stilbildande i vampyr-genren och inspirerat många skräckförfattare genom åren.
Läs mer:
Robert Evans, ”Blast from the Past”, Smithsonian magazine, 2002
In our time, ”1816, the Year Without a Summer”, BBC radio 4, 2016
