I civilisationernas centrum
Mitt i Egeiska havet ligger den 15 kilometer stora ögruppen Santorini. I dag är detta ett av Greklands främsta turistmål. Också under bronsåldern var platsen välbesökt. Här fanns den blomstrande staden Akrotiri, som hade handelskontakter med alla de stora kulturerna runt östra Medelhavet.
Ögruppen låg verkligen i centrum av bronsålders tidiga civilisationer runt Medelhavet. Kreta, den minoiska kulturens centralplats, ligger bara 120 kilometer söderut. Den minoiska kultur, som har kallats Europas första mer avancerade civilisation, använde redan skriftspråk. Samtidigt hade de börjat dela upp sitt land i administrativa enheter med tempel som centrum. Runt templen växte välfungerande städer upp.
Omkring 200 kilometer väster om Santorini ligger den grekiska halvön Peloponnesos. Här höll just vid den här tiden den mykenska kulturen på att etablera sig. Så småningom skulle denna kultur bli totalt dominerande i hela området och för lång tid påverka utvecklingen i södra Europa. I Anatolien i öster hade sedan något århundrade Hettiterriket börjat breda ut sig. Omkring 700 kilometer sydöst finns Egypten, där en välutvecklad civilisation hade funnits redan i 1500 år. Fortfarande spelade Egypten en stor roll för de tidiga europeiska civilisationerna, och skulle fortsätta influera dem under en lång tid framöver.
23 000 pyramider
Ett stort vulkanutbrott på Santorini hade onekligen haft all potential att för alltid förändra den europeiska historien. Och ett utbrott på Santorini var också just vad som skedde. Men det var inte vilket vulkanutbrott som helst, det var ett av de största under hela mänsklighetens historia.
Utbrottet började med en kraftig explosion på en ö mitt i kalderan och askan som vulkanen sprutade ur sig nådde 40 kilometer upp i luften. Snart spreds det över hela norra halvklotet. Blåsten låg på mot Turkiet. Den mesta askan kom ändå att landa på och omkring Santorini. Ön där utbrottet skedde kollapsade snart och vatten forsade in i vulkanen. I denna kraftiga reaktion slets magman i bitar och slungades ut över Santorini tillsammans med vattenånga och stora stenblock. Samtidigt orsakade kollapsen en kraftig tsunami, som enligt vissa uppgifter kan ha varit över 60 meter hög. Beräkningar talar för att ofattbara 60 kubikkilometer pimpsten, aska och lava sprutade ut ur vulkanen. Av det hade man kunnat bygga mer än 23 000 Cheops pyramider.
Ett utbrott av den storlek som vulkanen på Santorini hade borde onekligen ha lämnat spår i sitt närområde. Med tanke på kraften och mängden materia som sprutade ut måste vulkanen ha haft all potential att krossa vilken närbelägen kultur som helst.
Atlantis
Ett av Platons mest omtalade legender är den om Atlantis, som han beskriver i sina två dialoger Timaios och Kritias från omkring 360 före Kristus. Atlantis var en ö, och på den fanns en högt stående civilisation, världens mäktigaste rike. Men på grund av att de var allt för maktgiriga blev de straffade av gudarna och hela ön störtade ner i havet under en jordbävning. Platon ska ha fått uppgiften från den grekiska statsmannen Solon, som översatt berättelsen från egyptiska källor.
Det finns faktiskt en del klara likheter mellan den ö Platon beskriver och Santorini. Bland annat har de samma klimat och form. Att Platon beskriver hur man byggt murar av svarta, röda och vita stenar stämmer också med färgerna på stenar man kan hitta på en vulkanö. Samtidigt kan man skönja vissa likheter mellan den minoiska kulturen och den atlantiska som Platon beskriver. Visserligen förlägger han Atlantis undergång till 9000 år före hans egen tid. Om man tänker att det blev en nolla för mycket någonstans, skulle 900 år stämma betydligt bättre, om än inte exakt. Samtidigt är frågan om Atlantis verkligen har funnits, eller om det snarare rör sig om en fiktiv skapelse för att Platon skulle kunna göra filosofiska poänger.
Av bibliska proportioner
En annan domedagslegend som kopplats ihop med utbrottet återfinns i Andra Moseboken. Israeliterna försöker lämna Egypten, där de lever som slavar, men faraon vägrar låta dem utvandra. Då sänder Gud tio plågor över landet för att övertala honom. Efter att ha genomlevt att Nilens vatten förvandlats till blod, invasioner från paddor, myggor och gräshoppor, boskapspest, tre dagars mörker och att alla förstfödda dog gav till slut faraon med sig. Plågorna liknar vad som eventuellt kan ske efter ett vulkanutbrott. Vattnet färgades rött av all flytande pimpsten från vulkanen, mörkret berodde på att askan i luften skymde solen, och klimatförändringen gjorde att boskap och människor dog.
När israeliterna väl får lämna Egypten blir de trots allt förföljda av egyptierna, som ångrat sig. Samma bibelbok berättar om när de kommer fram till havet och ska komma undan de efterföljande egyptierna:
Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet… Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. (2 Mos 14:21-28)
Även detta har en del velat koppla ihop med Santoriniutbrottet. När vulkanen kollapsade drogs en stor mängd vatten tillbaka, vilket ska ha gjort att israelerna kunde gå torrskodda genom havet. När de kommit fram kom den påföljande tsunamin och dränkte de följande egyptierna. Att dessa händelser verkligen skulle ha en koppling till utbrottet har samtidigt ifrågasatts av andra. Bland annat stämmer inte alls tidpunkten för utbrottet med den tänkta för israeliternas uttåg ur Egypten.
Tsunamier, aska och vulkanvinter
Om dessa legender verkligen kan kopplas ihop med Santoriniutbrottet är osäkert. Men att utbrottets konsekvenser för vissa ändå var katastrofala är högst sannolikt. Vilka som kom att drabbas berodde snarast på slumpen, som åt vilket håll vinden för tillfället blåste. Samtidigt är det inte helt klart i vilken utsträckning närområdet faktiskt drabbades.
Bland annat har det varit svårt att mer exakt bestämma när utbrottet skedde. Länge trodde man att det var under andra halvan av 1500-talet före Kristus. Det minoiska riket förstördes och kunde tas över av grekerna omkring 1450 före Kristus, och man tänkte då att det fanns ett ganska direkt samband med utbrottet. Senare dateringsmöjligheter har gjort att den troliga tidpunkten för utbrottet flyttats 100 år bakåt i tiden. I sådana fall var det inte utbrottet som på ett direkt sätt orsakade den minoiska kulturens fall. Kulturen var uppenbarligen livskraftig ytterligare en ganska lång tid.
Kreta måste hur som helst ha drabbats svårt av vulkanen. Askan som sprutade ut verkar bara delar av ön ha drabbats av. Jordbävningarna och tsunamierna som följde på utbrottet kan däremot ha lett till att Kretas handels- och krigsflotta slogs ut samt att städer och byggnader förstördes. Andra delar av Medelhavet verkar ha klarat sig bättre. Däremot är det mycket möjligt att stora delar av världen drabbades av ett kallare klimat, en så kallad vulkanvinter, där partiklar från utbrottet hamnar i atmosfären och skymmer solens strålar. Bland annat har kollapsen av Xiadynastin i Kina satts i samband med Santoriniutbrottets långsiktiga påverkan på klimatet.
En begravd stad
Det man däremot säkert vet är att åtminstone en hel stad bokstavligt talat begravdes under vulkanens aska.
En stor mängd cement behövdes när Suezkanalen byggdes på 1860-talet. Då vulkanisk sten passade bra hämtades en hel del byggmaterial från Santorini. Djupt begraven hittade man plötsligt en stenmur. Under fortsatta grävningar hittade man senare också den forntida staden Akrotiri. Snart insåg man att det var ett helt unikt fynd, dolt under upp till 60 meter tjocka lager av pimpsten och aska. Staden var lika välbevarad som Pompeji, men ett och ett halv tusen år äldre. Flera tusen personer bodde här på ett område av ett par hundratusen kvadratmeter. Uppenbarligen hade de kommit långt både när det gäller metallhantering, keramik, jordbruk och handel. Fynden visade också att staden hade nära kopplingar till Kreta och den minoiska kulturen.
Moderna utgrävningar inleddes på 1960-talet och fortfarande har man bara grävt ut en bråkdel av hela staden. Men fynden har varit spektakulära. Flera byggnader står fortfarande upp och man har här hittat många av de bäst bevarade kalkmålningarna från bronsåldern. Men något man inte har hittat är personer som dött av vulkanutbrottet, och knappt heller några värdesaker. Vulkanutbrottet började troligtvis med jordbävningar. När de blev allt intensivare förstod Akrotiris befolkning att det var bäst att packa ihop sina värdesaker och fly till grannöarna.
Läs mer:
Fire in the Sea: The Santorini Volcano av Walter L. Friedrich (2000)
