Newtons Principia
I biblioteket på Säveskolan på Gotland fanns flera böcker som i mitten av 1800-talet donerats av professor L. F. Svanberg. Bland dessa fanns också böcker från hans far Jöns Svanberg. Jöns hade varit professor i matematik och ägnat sig åt astronomi, fysik och mekanik. Bland annat genomförde han gradmätningar i Tornedalen. Detta hade inte bara betydelse för kartografin utan kunde också användas för att ge svar på frågan om jordens form. Isaac Newton hade menat att jorden var plattare vid polerna, men någon slutgiltig exakt beräkning hade ännu inte presenterats.
Med tanke på arbetet med mekanik och jordens form var det inte så märkligt att Jöns hade litteratur av just Isaac Newton. Bland dessa fanns hans kändaste verk, Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica, Naturfilosofins matematiska principer. Denna bok, som var originalupplagan från 1687, hamnade därmed också i biblioteket på Säveskolan.
Boken anses som en av de viktigaste skrivna inom naturvetenskapen, i samma klass som Charles Darwins Om arternas uppkomst. I den beskriver Newton sina rörelselagar, som formade klassisk mekanik, och gravitationslagen. Han visade att det var samma lagar som styrde både planeter och föremål på jorden. Boken blev central för 1700-talets upplysningstid.
Ett mystisk telefonsamtal
I maj 1997 får Säveskolans bibliotek ett märkligt telefonsamtal från en okänd person. Denna frågar om skolan har kvar sitt exemplar av Newtons Principia. Bibliotekarien låser därför upp kassaskåpet där boken förvarats och upptäcker att den inte längre är där. Eftersom den endast användes vid enstaka tillfällen var det oklart hur länge den varit borta. En intensiv jakt efter boken genomförs i biblioteket där flera tusen böcker flyttas och lyfts ned, magasin gås igenom och bokskåp töms. Men ingenstans kan man hitta boken.
Jakten verkar dock ha varit onödig. För även stadsbiblioteket fick ett samtal från den okända mannen, som berättade exakt vad som hade hänt med boken. Den hade bara någon månad tidigare sålts på Sothebys auktionshus i London, för motsvarande 800 000 kronor (80 200 pund). Det visade sig att köparen var en känd svensk finansman, som länge varit på jakt efter just Principia i originalutgåva. Finansmannen konsulterade en bokkännare, som genast förstod var boken kom ifrån. I boken fanns nämligen Jöns Svanbergs namnteckning och kännaren visste att Säveskolan ägde en kopia av Principia från dennes samling. Även finansmannen kontaktade därför biblioteket i Visby och berättade att han hade denna bok.
God tro
Eftersom det stod klart att boken hade stulits från Säveskolan kopplades polisen in i fallet, och det visade sig ganska lättlöst. Det var nämligen gärningsmannen själv som hade lämnat in boken till försäljning, på Sothebys Stockholmskontor. Det som möjligen var lite chockande var vem gärningsmannen visade sig vara.
Anledningen till att auktionshuset inte frågat om bokens bakgrund och hur gärningsmannen fått tag på den var att han var välkänd där och hade lämnat in flera värdefulla böcker tidigare. Han var även en välkänd kulturprofil på Gotland. Anställd på Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar samt expert på och samlare av antikviteter var några saker han kunde skiva upp på sitt cv.
Finansmannen fick behålla boken, trots att det var stöldgods. Han hade nämligen köpt den i god tro. I en artikel i Aftonbladet säger han att det var trevligt att ha den. Samtidigt riktade han kritik mot skolan och Gotlands kommun:
”Jag blir lätt förvånad över hur de hanterar böckerna. Nu är den förvarad på ett tryggt sätt som det anstår en sådan här bok.”
En andra stöld
Men historien om boken tog inte slut där. Eftersom den redan var såld förväntade sig åklagaren att gärningsmannen skulle få betala ett stort skadestånd till Säveskolan. Därför ville åklagaren ha så kallad kvarstad motsvarade bokens värde, där alltså en del av den misstänktes egendom skulle tas som säkerhet. Men gärningsmannen menade att det var överflödigt; han kunde nämligen erbjuda en annan Principia till skolan som ersättning för den förlorade. Han hade nämligen lämnat in en annan Principia till Sothebys, som förts till England för att säljas där. Polisen fattade misstankar om att även denna var stulen. Boken hämtades hem och togs som säkerhet av Kronofogden. Samtidigt började polisen forska i var boken kom ifrån.
I boken fanns en blyertsanteckning som var skriven med Stig Ekelögs handstil. Han hade varit ansvarig för Sjögrenska biblioteket på Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, som även de hade en Principia i sin samling. Eller rättar sagt hade haft.
Gärningsmannen hade vid flera tillfällen kontaktat IVA och menat sig ha uppdrag att fotografera gamla böcker. Han besökte således biblioteket och fick omkring femton värdefulla böcker framtagna för att fotograferas. När gärningsmannen fick Principia i sin hand sa han att det tidigare funnits en på Gotland, som blivit stulen. En arkivarie vid IVA var hela tiden med och konstaterade att fotograferingen minst sagt verkade amatörmässig. Gärningspersonen hade en dålig kamera och hanterade böckerna på ett ganska vårdslöst sätt. Efter fotograferingen ställdes böckerna tillbaka, men uppenbarligen saknades då en. Redan dagen därpå gick nämligen gärningsmannen in på Sothebys med ett exemplar av boken som han ville sälja. Några veckor tidigare hade han kontaktat auktionshuset och sagt att han hade boken, så stölden verkar ha varit planerad. När IVA kontaktades i samband med polisutredningen kände de inte till att deras version av den dyrbara boken saknades.
Efterspelet
Mannen dömdes 1999 för två fall av grov stöld och straffet blev fängelse i ett år. IVA fick tillbaka sitt exemplar av Principia, medan Visby kommun fick skadestånd. Så småningom började man upptäcka att stölderna av böckerna inte hade varit någon unik företeelse i mannens liv. I själva verket stod det klart att han var en kulturarvsplundrare av ovanligt omfattande mått.
Redan som tonåring hade han stulit mynt från Kungliga Myntkabinettet till ett högt värde och stölder av värdefulla fornfynd och antikviteter hade fortsatt när han anställdes av Riksantikvarieämbetet. Tjänsten gjorde att han fick tillträde till kyrkor, privata slott, museer och bibliotek, något som han utnyttjade. Trots tidiga misstankar fick han fortsätta som om inget hänt. Han var en återkommande säljare hos flera auktionshus, där han sålde saker som han stulit. Exakt hur mycket han stal är dock oklart.
Bland annat har han förekommit i den ouppklarade utredningen av guldhalsringen Havorringen, som stals från Fornsalen i Visby 1986. Även om han inte dömdes för denna stöld dömdes han så småningom för andra brott. Han bodde tidvis på en herrgård i Östergötland. Här inträffade en rad stölder som han fick ut försäkringspengar på flera miljoner för. Problemet var bara att stöldgodset senare hittades i ett förråd som tillhörde mannen själv. Även stöldgods som kunde kopplas till flera andra stölder hittades i olika gömmor som tillhörde mannen. Annat stöldgods hade han förstört. 2004 dömdes han till rättspsykiatrisk vård för grov stöld och bedrägeri.
Läs mer:
Kulturarvsbrott av Lars Korsell och Linda Källman (2008)
